Redan som 16 åring började Jan-Inge att jobba som lärling på Jeppssons Begravningsbyrå i Hammenhög. Det stod en annons i Ystads Allehanda att begravningsbyrån sökte en proper yngling. Min Far tyckte att vi skulle ringa och söka tjänsten, vilket Far gjorde och Håkan Jeppsson sa kom upp med pojken, nervös var jag så det var Far som fick föra talan. Jag kommer ihåg att Jeppsson sa du kan börja efter skolan och ha med dig svart kostym, vit skjorta, svart slips och svarta skor. Jag blev så klart glad att få ett jobb och visste inte att det skulle vara så länge. Jag startade upp mopeden, vi bodde i Borrby på Österlen, det var 5 km upp till Hammenhög.

Väl på plats och lite nervös fick jag fick ett litet rum där jag kunde byta om och äta mina smörgåsar. Mina arbetsuppgifter blev ganska många och jag lärde mig mycket som jag haft nytta och glädje av i livet. Att packa upp kistor, stoppa kuddar med spån, tvätta begravningsbilarna det fanns en svart Pontiac årsmodell 1958 och Volvo Duett vilka alltid skulle vara rena både ut och invändigt och de skulle poleras två gånger om året. Att städa, klippa gräset, sopa och hålla rent, för min chef var noga med att allt skulle vara iordning. Jag hade nog väldig respekt för min chef jag sa inte du utan Jeppsson till honom. Jag började på måndagen och på onsdagen var jag med på min första hämtning av en avliden.

Jag kommer så väl ihåg det jag var på lagret och Jeppsson kom nu kan du Jan som han kallade mig byta om till svart kostym för vi skall hämta en man som avlidit i hemmet och vi körde iväg med den blanka Pontiacen. Jag var nog ganska tyst och spänd vad som skulle hända och det gick väl ganska bra. När jag kom hem på kvällen pratade jag mycket med Far och Mor och dom tyckte nog att jag skulle klara detta. På fredagen var jag med Thomas Jeppson, sonen i firman på Simrishamns lasarett och jag kommer ihåg att jag gick in i bårhuset men gick ut en liten stund för att sedan gå in igen.

Obehaget var väl att jag inte sett någon död innan men så tänkte jag det är väl så att man skall födas och sedan dö. Jag lärde mig tidigt att man skall ha stor respekt för varje avliden och behandla dem som om det vore ens egna anhöriga. Jag fick börja med att följa med på begravningar och jag satt i bilen med en liten skrivmaskin i knäet för vi skulle lämna över kransförteckningen till anhöriga när begravningen var över. På den tiden var det lördags begravningar, så man jobbade hela lördagen.

Det där med att ordna en begravning tar sin lilla tid, jag fick sitta med på kundbesök, att beställa blommor hos blomsterhandlaren, förtäring efter begravningen, att förmedla dödsannonsen och på den tiden ringde man in annonsen till tidningen. Man hade nog minnesstund efter varje begravning, det var nog inte så vanligt att man skildes åt efter akten. Det var mest jordbegravningar. Och var det kremations begravning i en kyrka på landet så följde man ofta efter begravningsbilen till Uppståndelsens kapell i Ystad och tog ett sista farväl av den bortgångne.

Prestaverande var det nästan alltid på begravningar, det innebär att två grannar eller vänner satt där framme med varsin svart stav med flor på och gick sedan ut före kistan. Det var ett hedersuppdrag. Jag kommer så väl ihåg första begravningen jag själv skulle ha, det var på sommaren och jag var 17 år, det var ganska nervöst, det var en lördag och byrån hade många begravningar. Det gick bra och jag fick beröm av chefen efteråt att det hade gått bra enligt anhöriga.

Jag började senare på Tomelilla Begravningsbyrå hos Assar Andersson som hade byrå i Tomelilla och Lövestad kombinerat med Möbelaffär och Tapetserarverkstad. Min chef Assar Andersson var också av den gamla entreprenörerna där etik och värdighet låg främst i leden och även han lärde mig mycket i den här branschen. Jag skötte byrån i Tomelilla och hade hand om allt som kundbesök, hämtningar, bisättningar och begravningar. Jag lärde mig att balsamera för på den tiden fanns det inte så många bårhus med kyla som det finns idag. Jag trivdes bra i Tomelilla men längtan att ha en egen begravningsbyrå var stor och 1979 övertog jag den gamla anrika begravningsbyrån Ortholms i Karlshamn som startades år 1913 av Bröderna Ortholm och 1984 övertogs A.W Hellbergs i Sölvesborg som startades år 1902.

Jag har drivit begravningsbyrån tillsammans med min fru Lotta och även hon har många år inom företaget. Vi har drivit byrån i 40 år och jag brukar säja att vi har nära till jobbet elva trappsteg så är vi nere på firman. Vi har nog inte haft många lediga dagar på dessa år men vi har trivts med vårt arbete genom att hjälpa anhöriga så att det blir en fin och värdig begravning det har alltid varit våra ledord. Att leva med jour dygnet runt har vi alltid gjort så det har blivit lite av vår vardag. Sonen Benny har hjälpt oss att bygga upp vår fina hemsida med hjälp av sin Far, där vi öppet visar våra priser och förslag och där vi även har online beställningar via nätet.